Slutsummeringen av 2009 visar att inga större avvikelser från det normala uppmättes som helhet. Temperaturen var en halvgrad över det normala och nederbörden i stort sett den normala om man jämför med referensvärdet från perioden 61-90. Givetvis gömmer det sig en hel del godbitar i statistiken när man granskar året som helhet. Mest anmärkningsvärt tycker jag att vårmånaden april var med sin extrema värme och knappa nederbörd För första gången uppmättes en medeltemperatur på över 10 grader vilket i princip skulle innebära en sommarmånad. Lika lysande väder som april uppvisade fick vi inte uppleva under sommaren. Varmt förvisso men en hel del moln och regnperioder höll nere det ystraste sommarlivet och stranddagarna var inte så många till antalet. Räknar vi antalet högsommardagar ( +25 eller mer) var antalet 17 st under perioden jun-aug. De flesta inföll under den två veckor långa värmeböljan i månadsskiftet juni-juli. Hösten förlöpte utan några större händelser. Annorlunda var att kalla oktober var höll samma temperatur som den varma november, vilket inte är speciellt vanligt. Höststormarna var inte närvarande i den meningen att medelvinden nådda storm på hallandskusten eller ute på Kattegatt. Ett par djupa lågtryck den 13 och 18 november gav dock åtminstone en del stormbyar över land.

Om vi granskar december månad lite noggrannare så fortsatte den milda vädertypen från november halvvägs in i månaden innan den stora omläggningen av vädret inleddes med uppbyggnad av blockerande högtryck över Nordatlanten. Precis som jag skrev om i förra månadens väderkrönika så skedde denna prognostiserade utveckling. Massiva och omfattande högtryck tog över i vår del av den norra hemisfären vilket innebar fritt fram för den urkalla sibiriska vinden att drapera Europa i dess vintriga gestaltning. Den kalla avslutningen tog över i temperatursnittet och månaden stannade på nära graden under det normala. Nederbörden blev också under det normal (ca 75 %) med en topp på juldagen då drygt 15 mm snö och regn föll över Halland.

Fokus under inledningen av år 2010 har ju legat på den kallmassa som brakat ner över stora delar av norra och västra Europa och ställt till det för infrastrukturen på många håll. Det är med stort och ett brutalt uppvaknande för många om att Kung Bore inte på något sätt kastat in handduken om nu någon trodde det. Som en lämplig ambassadör för kylans revansch på klimatkonferensen i Köpenhamn och som en nagel i ögat för elkonsumenterna har han nu satt klorna i oss ordentligt. Riktigt glada blir elbolagen som ytterst lämpligt reparerar sin kärnkraftsflotta och håvar in miljarder på höga elpriser. Glada blir även sporthandlarna och vi sörlänningar som törstat efter vinteraktiviteter. Personligen har jag införskaffat mig ett par ”lyxiga” skridskor som inte viker sig 90 grader i sidled vid minsta frånskjut. Det är inte utan en viss sorg man förpassat sina JOFA ABC i genuint läder till de sälla skridskomarkerna. Man inser dock att det hänt en hel del gynnsamt på skridskofronten sedan -70 talet. En annan mindre kul insikt är att isen är lika förbannat hård som på 70-talet. Nackdelen idag är att kroppen tenderar att gå emot en alltmer lyktstolpsliknande smidighet och fallen är en lek med samhällets resurser då det väser Försäkringskassan i varje spricka i isen man dippar ner i.

Den här inledande kalla vintern har varit förutsagd av flertalet långtidsprognoser emedan den europeiska modellen som bl a SMHI samverkar i inte har lyckats komma underfund med utvecklingen. Den europeiska modellen vidhåller med en dåres envishet fortfarande att vintern kommer att bli 1 – 1,5 grader varmare än normalt. Om det scenariot verkligen skall uppfyllas måste det ske en snar omläggning av väderläget. En sådan förändring finns det i nuläget inget som talar för. Januari, kommer att fortsätta att vara kall och troligtvis hamna på ett rejält temperaturunderskott. Ett mer traditionellt ryskt högtryck kommer antagligen att dominera och sända in måttlig kyla i en ganska bitande kall snålblåst. Kylans grad kommer i hög utsträckning påverkas av Östersjöns isutbredning. Lägger sig isen även där lär kylan blir hårdare. Påminner en hel del om vintern 69-70 som var en kall och nederbördsfattig historia.

Långprognoserna låter meddela att februari kommer att bli något kallare än normalt och mars ett par grader kallare. Mycket talar för att vi återigen skall få se ett istäcke på Kattegatt. Isutbredningen brukar vara som störst i slutet av februari och fortsätter kylan och vindarna vara gynnsamma lär det nog ske. Klimatologiskt är det en stor skillnad för det halländska vintervädret med havsis. Med havsisen utbredning flyttar vi fram kustlinjen till den danska västkusten och hamnar i en mer kontinental klimatzon. Enligt de prognoser som SMHI skickar ut angående isläggningen så skall Kattegatt börja isläggas i slutet på vecka 2 med start på den danska sidan. En spännande start på väderåret är att vänta.