Fritt fall i Atmosfären
Denna krönika kan kort sammanfattas i ett ord: Kyla. För den som vill förtränga det som
varit och det som komma skall är det fritt att bläddra vidare i tidningen. Oavsett i vilket perspektiv vi
anlägger, det lokala eller globala, kommer det genomgående temat vara att vår
planet går in i ett frostigare läge.
2010 var ett mycket varmt år globalt sett. Beroende på
vilket institut och mätningsteknik så hamnar det på topp 3 listan sedan
mätningarna startade. Året var till stor del präglat av effekterna av den varma
påverkan El Nino fenomenet i Stilla havet har på den globala temperaturen. I
vårt lilla hörn av planeten så det faktiskt lite annorlunda ut. Vi fick det
kallaste året sedan 1987, mycket beroende på kalla den vintern 2010 samt den
rekordkalla perioden 20 november till årsskiftet. På kartorna över den globala
temperaturen ser vi faktiskt att vi hade den största avvikelsen på hela vårt
klot. Året var ca 1 grad kallare än normalt och sedan 1987 är det bara 1996 som
visat på ett underskott i förhållande till medelvärdet.
Vår lilla avvikelse i nordvästra Europa i förhållandet till
den varma omvärldens temperatur har ju dragit igång debatten om
växthuseffektens förstärkning eller ej. Ett år gör ju ingen större skillnad i
den senaste kortvariga varma trend som pågått sedan slutet 80-talet. Det
intressanta är ju vad som händer framöver. El Nino effekten hade sin största
värmespik vintern 2010 globalt sett och har sedan sommaren övergått i det
motsatta La Nina läget. Det vill säga att kallt vatten befinner sig utanför
Sydamerika i stället för det omvända vid El Nino. Sedan september har jordens
medeltemperatur haft det brutalaste fallet sedan satellitmätningar av
temperaturen startade 1979. Överskottet på 0,5 grader har i januari bytt ut mot
ett underskott på -0,01 grader. Ett globalt fall på 0,5 grader vilket är en
kolossal energiförändring. Dessa fall är dock inte helt ovanliga då det är mer
regel än undantag efter en El Nino. Det som är intressant i nuläget är att La
Nina verkar vara i ett mer uthålligt läge än tidigare och väntas hålla i ett
par år till samt att Stilla havet befinner sig i en kallnande fas av sin
periodiska temperaturvariation (PDO).
Atlanten är i en varm fas men även här är trenden fallande. Lägger vi då
till att solen inte beter sig som den brukar och att solfläckarna är mindre än
vanligt och beräknas bara nå en tredjedel av det normala vid nästa maximum som
infaller 2013-14 så står vi inför en spännande meteorologisk 5-årsperiod.
Kanske är de köldutbrott vi sett på norra halvklotet under de senaste 2
vintrarna början på en kallare session som enligt vissa hamnar i paritet med
vintrarna på 70-talet som var kalla på det norra halvklotet.
Det kommer att bli en mycket intressant att följa
utvecklingen framöver. Politiskt sett är det ju en het potatis om den pågående
kalla trenden fördjupas och blir en reell verklighet. En kall period är ju
betydligt mer påfrestande för samhällsekonomin än en varm. Störningar i
infrastrukturen samt kraftigt ökade energikostnader kommer drabba både
samhället och den enskilde individen på ett mycket kraftfullt sett. Kommande
räntehöjningar och en galopperande elkostnad kommer att sätta press på mången
husägares ekonomi. I förlängningen följer minskad köpkraft, arbetstillfällen,
konkurrensförmåga… Listan kan göras lång och det är väl kanske mer för de
politiska skribenterna att dryfta denna fråga om konsekvenserna av planetens
nedkylning fortgår.
Avslutningsvis lite kort om januari och resten av vintern.
Månaden inleddes med kallt väder och natten till den 3 nåddes månadens lägsta
temperaturer med 12-20 minus rätt allmänt i Halland. Sedan började mildare luft
i omgångar ta sig in över Västkusten och perioder med plusgrader och
minusgrader avlöste varandra så att medeltemperaturen hamnade mitt på normalen.
Nederbörden, något över den normala, föll omväxlande som regn och snö och
snötäcket krympte sakta men säkert under månaden för att faktiskt för första
gången sedan 22 november nästan klassas som delvis barmark den 31 januari. Min subjektiva bedömning av månaden får
gå under epitet skitmånad då halka och slask varit den dominanta faktorn. Hade
dock förmånen att tillbringa en period i London i januari där vårvärme på 13-14
grader mötte den benvita in till märgen frusna kroppen. En märklig känsla att
sätta sig på en uteservering och ta en öl på dessa breddgrader iförd endast en
tunn jacka mitt i högvintern.
Resten av vintern är en knepig historia att tolka. Hittills
har ju ansatserna varit perfekta med bister inledning och en allt mer mildare
avslutning. Västvindarna har ju åter samlat kraft och dominerat inledningen av
februari och den kritiska punkten för denna strömning är om ett nytt
blockerande högtryck är på väg att ta hand om taktpinnen fram i nästa vecka med
nya kalluftsportioner från nordost. Mitt tips är det sistnämnda…
Ort |
Medeltemp |
Max |
Min |
Nederbörd |
Eftra
|
-1,0° (-1,3°) |
+5,0° den 8 |
-11,7° den 3 |
74 mm (69) |
2010 |
-4,8 |
|
|
28 |
Träslövsläge 2011 |
-1,3 (-0,8) |
+3,4 den 8 |
-12,6 den 27 |
66 mm (55) |
2010 |
-5,0 |
|
|
22 |