Om Väder och annat...

Månadens väder februari
2011

Fyra nyanser av brunt

I skrivande stund har den meteorologiska våren tagit ett
grepp om Halland och åtminstone för kustlandskapen blev den ca 10 dagar
försenad med avseende på den aktuella klimatperioden 1961-90. Sammanfattningen
av vintern, som nu endast kan återkomma i form av termen bakslag, visar att
vinter härskat sedan den 30 november vilket är drygt en månad längre än normalt
för kustlandet och 2 veckor för inlandet. Jämför vi med föregående vinter så
infann den sig först i början på januari men fortsatt fram till den sista
veckan i mars. Temperaturen för vintern låg en bra bit under det normala och
kallare än föregående vinter. Normalt för dec-feb är -0,4 grader för Falkenberg
och i år hamnade vi på -2,7 grader vilket gör det till den kallaste sedan 1987.
Tyngdpunkten för vintern låg, som prognostiserats, på den första halvan med
december som mycket kallare än normalt. Både januari och februari visar upp
rätt normala värden och det som mest skiljde vintrarna åt är mängden snö. Förra
året var extremt snörikt med snörekord i Halland. Årets vinter var tämligen
beskedlig när det gällde intensiva snöfall och den största snömängden hamnade
på 35 cm i Eftra. Snön försvann också sakta men säkert under periodvisa
mildattacker och redan i början på februari var det i huvudsak barmark på
kustslätterna. Inlandet behöll sitt snötäcke hela vinterperioden ut.

Februari blev alltså en rätt dyster vinterhistoria med
enveten kyla och barmark som var i fyra nyanser i brunt efter den långa kalla
perioden. Det som mest satte prägel på månaden var det intensiva lågtryck som
drog in natten till den 8 med regn/snö och stormbyar till havs och över land. I
Läjet uppmättes vinden i byarna till 27,7 m/s vid 3-tiden på natten. Andra
mätvärden är 25,4 m/s från Falkenberg samt hela 28 m/s från Torup. Värst var
det dock över Blekinge där Hanö rapporterade 30 m/s i medelvind samt 40 m/s i
byarna vilket är nytt februarirekord men då ligger också observationsplatsen på
en 60 m hög kulle vilket ger rätt många extra m/s i dessa sammanhang. Det var
också på baksidan av detta intensiva lågtryck som kalluften tog sig ner
ordentligt igen. Efter den rekordtidiga isläggningen på Kattegatt i slutet av
december försvann disen i den milda blåsiga delen av januari. Då vattentemperaturen
var fortsatt nära nollan så startade isläggningen snabb när vindarna avtog och
kylan tryckt på under andra halvan av februari. Isutbredningen var som störst i
slutet av februari och stora delar av östra Kattegatt var belagd med 5-15 cm fastfrusen
drivis.

Havsis och tidiga vårar är ingen bra kombination och kommer
vindarna från Kattegatt framöver kan vi vänta en hel del dimma och kyligt
vårväder. Och mycket av de framtida prognoserna handlar om just den
vindriktningen så räkna med en eller annan råkall dag framöver.

Så här mitt i livet och på väg mot 50 strecket får man under
långa vinterkvällar tid att fundera över sin tid och verksamhet på jorden. Det
kan gälla familj, arbete, vänner och bekanta, samhällsfrågor etc. etc. Och en
J-a massa väder såklart. Så ofantligt många timmar av mitt liv jag upptagits av
denna vetenskapliga gren. Egentligen är det konstigt att jag överhuvudtaget
lyckats bilda familj med avseende på hur man fungerar. Med tanke på att HN
ingår i samma koncern som G-P så passar jag på att hylla denna sistnämnda
tidnings väderspalt som präglat mitt liv på ett rätt makabert sätt. Finessen
spalten hade var att den hade en väderkarta. Inte alls speciellt märkvärdig i
dagens mått mätt men det var inte så vanligt på 70–talet. Tvingade mina
föräldrar att prenumerera på denna jättetidning med fjorton bilagor och det
enda jag ville ha var kartan på 10X10 cm. Jag klippte ut dessa och klistrade in
dem omsorgsfullt i album och kronologisk ordning. När andra jämnåriga kom med
hockey eller fotbollsbilder satsade jag på väderkartor. Kände mig lite off när
en klasskompis smög fram på rasten och undrade om jag hade en Ralf Edström att
byta mot Roland Sandberg och jag repellerade med att jag istället hade en vass
kallfront från den 9 maj -73 att byta med. Han kom aldrig tillbaks. Dessa
väderkartor och besattheten av GP har fortsatt genom åren och när man som äldre
sökte intresse av det motsatta könet så fanns GP alltid med i bakgrunden. Efter
en ”lyckad” kväll på något av stadens vattenhål kunde man finna sig själv vakna
upp i en något obekant omgivning bland dun och bolster. Och det var då den
stora ångesten satte in. Det var inte fruktan för vad som skulle vänta mig om
jag vände mig om i sängen som drev på ångesten utan det var hur i helskotta jag
skulle hitta på en bra flyktplan hem till min kära G-P. Och så höll det på ända
fram till 35 årsåldern då jag träffade min fru. Hon var fullständigt tokig över
mina GP fobier som jag ärligt nog erkände för henne. Men det fanns så småningom
en lösning på problemet. Internet! Äntligen behövde jag inte rusa hem och vänta
på dunsen i brevinkastet kl 6 på morgonen för att bota kartfobien. Jag kunde
bara inmundiga mig kvällsmiddagen, gosa i tv-soffan, sova sked och… vänta på
att frun somnade. Då smög jag försiktigt upp, kastade kalsongerna på den tidens
uppringda modem för att hindra det välkända ljudet av tutet och knastret vid
uppkopplingen att sprida sig i sovrummet. Och där satt jag naken, i skenet av
bildskärmens ljus, och klickade fram karta efter karta och jag kände mig
alldeles lugn…