Adventsstormen 2011 och andra
blåsiga minnen

Redan en vecka innan den dundrade in över Hallandskusten
kunde dess vilda närvaro antydas för den som gräver sig ner i det kluriga
kartmaterialet som nätet numera erbjuder. Nämnde den som en spännande detalj på
min hemsideblogg i den 21och varnade för en ny Gudrun redan i onsdags.
Utvecklingen hamnade dock massmedialt onekligen i skymundan av den betydligt
vildsintare Berit som plågade Färöingar och Norrmän mitt i veckan.

Adventstormen 2011 blev en storm som följde det klassiska
mönstret med ett bildande strax väster om Brittiska öarna och som senare rörde
sig på ”stormmotorvägen” som går över Norra Nordsjön, Norska huvudet, vidare in
över Värmland och ut i GästrikebuktenDen explosiva utvecklingen på adventsstormen
berodde på flera faktorer. Dels hade vi en mycket kraftig jetström på höga
höjder som divergerade framför lågtrycket och möjliggjorde en snabb
fördjupning. Jetströmmen i sig själv var en produkt av den skärpta
temperaturkontrasten som bland annat orkanen Berit bidragit till. På Berits
baksida strömmade kall luft ner Grönlandsområdet och mötte för årstiden mycket
mild luft över Nordsjön (12-14 grader). Förutsättningar var uppfyllda för en
snabb fördjupning och lågtryckets centrum hade sitt lägsta värde nära 960 hPa
när det passerade över norra Svealand. Tryckskillnaderna är motorn för vinden
och på kartorna märker man ut s.k. isobarer för att sammanbinda ”orter” med
samma tryck. Ju tätare isobarerna ligger desto mer vind. Då dagens nät av
vindmätare har tunnats ut är analyser av just tryckförhållanden/isobarer en
viktig ingrediens för att bedöma kraften i vinden. Båda Stormarna Gudrun och
Per har till stor del analyserats med hjälp av isobarer då många mätplatser
helt enkelt slogs ut på grund av elavbrotten som följde. Så var inte fallet med
adventsstormen då åtminstone EON verkat lärt sig läxan och elen överlag var
stabilare under stormen. Mycket fokus har ju legat på jämförelserna med Gudrun,
Per och denna storm och med mätvärdena i sin hand så står Gudrun som fortsatt
etta med Per och Adventstormen som troliga delade bronsmedaljörer, åtminstone
för Hallands del. Storm uppmättes för Adventstormen över hela Hallands kuststräcka
med toppar på 28 m/s i medelvind. Det rapporterade Nidingen, Falkenberg
noterade 27,8 m/s och Halmstad 26,9 m/s.

Byvindarna nådde orkanstyrka rätt allmänt och Nidingen
noterade 36 m/s, Falkenberg 35,5 m/s och Halmstad 35 m/s. Som jämförelse blev
den beräknade byvinden för Gudrun upp i 40 m/s för Hallandskusten.

Dottern lär sig Ventimeterns hemligheter i full storm…

Så här i reflektionens stund och ”svårt medtagen” av
väderadrenalinet och nattsuddet bland skärmarna funderar jag på varför det
ligger så mycket fokus på just Gudrun och Per. Kan det vara att de stormarna
fått namn och att de ligger rätt närma i tid? Om jag säger stormen januari -76?
Vem minns den förutom entusiaster som jag? 39 m/s i medelvind ute vid Vinga och
orkan 34 m/s vid Hallandskusten. Novemberstormarna 1981? Tre stormar på 5 dagar
med topp den 24 då Kullen mätte 37 m/s och Glommen 30 m/s. Listan är lång med
stormar med minst lika god kraft som denna men idag är ju det mediala bruset
enormt vid denna typ av väder. Märkligt att se på tabloidtidningarnas utsända
journalister liverapporterar om att en skylt av storlek 2×2 m blåst sönder i
Göteborgs Hamn… Själv nonchalerade jag uppmaningen att stanna inne och tvingade
ner hela familjen till Ugglarp ( vi kom inte ner till Långasand för alla
nedfallna träd) för utbildning på den klassiska Ventimetern. Ett vindredskap
som är ruskigt långt från den digitala värden och kräver en stark arm och
ficklampa i mörker. Hur många gånger har jag inte smugit omkring bland Skrea
strands klitter med denna tingest i högsta hugg för att mäta vinden. Man känner
sig aningen udda att köra ner och parkera bilen halv tre på natten och kasa sig
uppför dynorna men va fan, någon måste ju göra det. Och denna tradition skulle
ju de efterlevande få lära sig och klockan 20 igår stod hela familjen på rad
och tvingades till att redogöra för minst 3 mätvärden. Knixigt när det blåser
35 i byarna och sonen skriker, är det inte över snart pappa, och farsan har
glömt ficklampan och läser av med hjälp av kamerablixten. Tiondelen senare
flyger mina glasögon all världens väg och sonen inser lyckligt att nu är det
över. Vad gör ett par D&G glasögon utsmetade någonstans på Ugglarps
stränder mot att mäta med en Ventimeter??? Det är äkta lycka det…