Om Väder och annat...

Månadens väder januari 2012

Efter en dryg månads försening så anlände vintern i slutet
av januari och avslutade en lång period med milt, blåsigt och nederbördsrikt
väder. Det var en stabil och kraftig högtrycksuppbyggnad över Sibirien med
rejält kall luft i bagaget som ändade den huvudsakliga västliga strömningen som
dominerat sedan oktober. I små och rätt fredfulla portioner smet kalluften
långsamt in över våra domäner lätt uppvärmda av ett förhållandevis varmt
Östersjön. Temperaturen sjönk långsamt och de 5 dagarna med medel under nollan
som krävs för att utropa vinter inföll för Hallands kusttrakter den 27 januari.
Förövrigt en av de senaste vinterentréerna jag noterat i min snart 40-åriga
mätserie. Den milda och blöta perioden under merparten av månaden såg dock till
att månaden statistiskt sett kommer att bli ihågkommen som mild och blöt.
Medeltemperaturen hamnade nära 2 grader över det normala och nederbörden ca 150
% av det normala vilket resulterade i fortsatt höga nivåer i vattendragen och grundvattnet.
Vinden fortsatte även under inledningen av januari att sätta sin prägel på
vädret. Den 4 noterades full storm ute på Kattegatt med toppnotering på
Nidingen med 26 m/s. Falkenbergs fyr noterade drygt 24 m/s och stormbyar så
långt in som i Torup med 25m m/s i de värsta stötarna. En sista sväng av de
kraftiga vindarna fick vi den 12 då ett mer södergående lågtryck rev ner en
nordvästlig kuling med snudd på stormbyar till havs.

En meteorologisk intressant detalj som slår en är hur dessa
mäktiga Sibiriska högtryck orkar fram till oss i västra delen av Eurasien.
Normalt sett har vi en ringlande västlig strömning över norra halvklotet
beroende i på temperaturskillnader mellan nord och syd samt den ständigt
närvarande corioliskraften som länkar av alla föremål i rörelse åt höger på vår
del av halvklotet. Rent konkret får den exempelvis en golfboll att dra sig 2 cm
åt höger under en 20 m putt vilket säkert alla golfers har i åtanke uppe på
green. Om nu den huvudsakliga atmosfäriska driften är att flytta luftpaket från
väster mot öster, hur kan då mäktiga högtryck göra precis tvärt om? Sanningen
finns i storleken på vädersystemet och en av effekterna av just
corioliskraften. Den kände svenske oceanografen Ekman (1874-1954) noterade att
stora vattenvirvlar rörde sig västerut beroende på att corioliskraften varierar
med latituden. Ju längre norrut vi befinner oss desto starkare vill denna kraft
länka det rörliga föremålet åt höger. Den svensk-ameriskanske meteorologen
Rossby (1898-1957) tillämpade denna teori på luftpaket och kunde matematisk
bevisa att ju större ett vädersystem är desto mer utsatt är det för
corioliskraften.

Effekterna av denna påverkan är att alla luftpaket som rör
sig från väster mot öster avlänkas i en högerriktad cirkelbana till sitt ursprungliga
läge. Allt hade rört sig i perfekta cirklar om inte corioliskraften varierat
med latituden. Resultatet blir istället att krökningen på cirkeln är som störst
i norr och minst i söder. Nettorörelsen blir då sammantaget att hela systemet
rör sig västerut om systemet är större än ett kritiskt värde. Denna rörelse
uppfattas som vågor som rör sig västerut i atmosfären och har fått namnet
Rossbyvågor efter dess upptäckare. Dessa gigantiska vågor styr och ställer de
mindre vågor som våra lågtryck och högtrycksryggar rör sig utmed och
anledningen till att vi fick ett omslag till kallare väder i slutet januari var
att just en Rossbyvåg vandrade långsamt västerut och förändrade banorna på de
östgående lågtryck som dominerat under lång tid. För att avrunda dessa teorier
om de långa atmosfäriska vågorna och spinna lite på idén så skulle alltså en
het rubriksättare på någon av landets tabloider kunna döpa om kalluftsutbrottet
i slutet av januari till ”Sibirisk monsterköldtsunami dränker Europa”…