Om Väder och annat...

Stormen Simone fick naturligtvis all den uppmärksamhet den
förtjänade i samband med dess passage den 28 oktober. En storm som i vårt
grannland Danmark blev rekordnoterad för sina extrema vindstyrkor med bland annat
vindbyar på 53,5 m/s. På vår sida Kattegatt uppmätte Hallands Väderö officiellt
42 m/s och det är den högsta kända byvinden i oktober för Sveriges del.

Från vår tHalländska synfält är bristen på vindmätare ute i
kustbandet frapperande stort. De SMHI baserade mätarna är placerade i ovanämnda
Väderön (eg. Skåne) och nästa uppe på Nidingen vilket är den glesaste
placeringen i hela Svenska kustbaserade vindmätarnätet. Märkligt med tanke på
hur mycket vinden kan skifta inom 10 mils radie samt hur blåsig Hallandskusten
är. Sedan finns det ju visserligen vindmätare en bit inåt land samt vägverkets
rätt täta nät men det är ju av mindre intresse för då frågan ofta lyfts om hur
mycket det egentligen blåste. Sjöfartsverket har också en del mätare
utplacerade och dessa är lokaliserade i hamninloppen. För Falkenbergs del
toppade vinden enligt dessa 30,4 m/s och byar på 39,5 m/s. Halmstad som låg i
det lilla området som nådde orkanstyrka uppmätte 34,3 m/s och toppen på byarna
vete fasen för den maxade på 41,8 m/s och sedan lade den av.

I Varberg så fungerade inte mätaren men Nidingen utanför
Kungsbacka noterade i alla fall kortvarigt storm 25 m/s i medel.

Det var också den första stormen sedan Adventsstormen 2011
och det har varit en ovanligt lång stormfri period. Det går givetvis att
spekulera i orsakerna till detta men västvindsdriften och den tillhörande
jetströmmen har varit i avtagande sedan 2007. Bristen på en rask jetström och mindre
temperaturmotsättningar än normalt de sista åren har gjort att stormarna inte
hittat fram till oss.

De var faktiskt just uppvaknandet av jetströmmen över
Atlanten som gav det milda och rätt regniga oktobervädret. Flera serier av
lågtryck kom in med jämn ström under månaden och nu har äntligen
grundvattennivån börjat röra sig uppåt. Trots åtminstone normal nederbörd i
oktober och i halva november så ligger nivån fortfarande en bra bit under det
normala och med tanke på att vädret ser ut att återfalla i en svagare
västvindsdrift med blockerande högtryck över Atlanten med kallare och torrare
väder framöver ser det fortsatt bekymmersamt ut.

Temperaturmässigt hamnade månaden 1,5-2 grader varmare än
normalt och det var väl inte speciellt anmärkningsvärt inom den varma period vi
trots allt befinner oss i. Det som dock stack ut ordentligt var natten till den
23 då nattemperaturen höll sig runt 15 grader i en ljum sydostan som hämtades
från östra Medelhavet där man med lite god vilja nästan kunde förnimma dofterna
av en nygrillad Souvlaki.

Souvlaki är dock inte temat när det gäller vädret som komma
skall utan mer åt Isbjörnsragu. Kall luft sveper ner i slutet av november och
ser ut att koppla ett hyfsat starkt grepp första veckan i december. En repris
på fjolårets långa vinter?