Sommaren har gått in i sin andra halva och en återblick av den första hälften ger vid hand att temperaturen legat betydligt under det normala för juni. Juli har efter sommarens hittills enda högtryck och värmepuff i början av månaden legat något över det normala men riskerar även den att hamna på den negativa skalan när månaden summeras. Nederbörden för perioden juni-15 juli visar på ganska normala mängder.

Som jag nämnde i den senaste krönikan såg prognoserna ut att vara rätt entydiga med att det ostadiga vädret skulle fortsätta en bra bit in på sommaren och så blev även utfallet i verkligheten. Kylig atlantluft dominerade väderbilden totalt under juni och lågtryckstrafiken var för sommaren flitig. Då luften från Atlanten hade sitt ursprung över främst Grönlandsområdet så var den förhållandevis torr och det gjorde att nederbördsmängderna hölls nere och att det trots allt fanns en hel del sol mellan lågtrycken. Dagstemperaturerna var dock inte mycket att skryta med. På stationen i Läjet uppmättes inte en enda dag under juni där temperaturen orkade över 20 grader. Tittar vi på medeltemperaturen för månaden hamnar vi på den kallaste junimånaden sedan 1991 med värdet 13,2 grader och hamnar därmed på 3:e plats över kalla junimånader i min statistik. Kallaste är från 1987 med 12,3 grader där sommaren därefter också var absurt dålig. Trenden för juni är alltså fortsatt fallande över tid och ett avvikande inslag i den uppvärmning som pågått sedan -98.

Snart har ju även juli passerat och endast några dagar med rejäl högsommarvärme i början på månaden har det blivit till skillnad emot i fjol då ett rejält väderomslag under samma period vände en småtråkig juni till den varmaste julimånaden i min statistik. Något sådant blev det alltså inte i år och en glimt framåt resten av sommaren innehåller inte mycket som skulle kunna tyda på att ett omslag till stabilare väder är på gång. Ute på Atlanten finns gott om vatten som är kallare än normalt och luften som blåser in till oss påverkas givetvis över vad den passerar. Den kallare luften över Atlanten vidhåller den rätt markanta temperaturgradienten mellan norr och söder och vi har haft en jetström som legat betydligt längre söderut än brukligt och Skandinavien har hamnat på dess norrsida och därmed befunnit sig i den svala luftmassan i stort sett hela sommaren. I nuläget finns det heller ingenting som tyder på att det skulle bli någon förändring i det storstilade väderläget.

Av augusti kan vi alltså vänta fortsatt mest ostadigt väder med temperaturer nära eller något under det normala och en nederbörd som hamnar i närheten av det normala. Vissa prognosinstitut antyder möjligheter för att det skulle var lite mer chans för högtryckspåverkan i mitten av månaden men det skulle vara ett sådant tryckfält att vinden skulle komma från norr och ge skapliga dagstemperaturer (runt 20) men kyliga nätter så någon medelhavsvärme skulle det heller inte ge. Sommaren -15 kommer med andra ord snabbt läggas till handlingarna över tämligen händelselösa och för den väderbitne odynamiska utvecklingen. Nu blickar jag som väderintresserad framåt mot en spännande höst och vinter. Vad har den allt starkare El-Nino i bakfickan? Hur påverkar omslaget till ett kallare Atlanten (AMO) vårt regionala klimat? Och när skall spåren av den nya ”lilla istiden” som väntas framöver att börja synas. Ständigt nya frågeställningar i en vetenskaplig gren där de korrekta svaren allt som ofta saknas…