Om Väder och annat...

Vintern, enligt den ”sydsvenska kalendern”, skall i samband
med inträdandet av mars kunna avslutas och därmed vara upplagd för en
sammanfattning. Att vintern i verkligheten absolut inte givit upp för säsongen
struntar vi i nuläget och det kan därmed konstateras att vi återigen fick en
kallare vinter än normalt. Perioden december-februari gav ett underskott på ca
1,5 grader och nederbördsmängderna var runt 60-70 % av det normala. December
och januari kännetecknades av ombytligt väder där antingen Kung Bore eller
Gumman Tö svingade segerbägaren i rätt jämna tidsperioder om 2 veckor åt
gången. Februari var som brukligt en aning slätstruket och lika intresselöst
som en krogrunda i Katterjåkk. Snötäcket för vintern var trots den negativa
temperaturfördelningen rätt sparsam var det gäller höjden. På stationen i Eftra
uppmättes maximum på 18 cm
redan den 6 december för att sedan långsamt dunsta/smälta bort lagom till
julhelgen. Snön återkom kortvarigt i slutet av januari och en period i februari
men inga skidåkarmängder noterades.

Orsaken till att februari tenderar att bli händelselös är
att de knivskarpa kontraster som finns atmosfärens under senhöst och förvinter,
med avseende på temperaturen, jämnats ut under senvintern. Atmosfären har
generellt kylts av och även så merparten av våra näraliggande hav vilket skapar
ett lugn i luftlagren. Högtrycken har ofta ett stort genomslag under februari
och även i år dominerade överlag ett högre tryck, i synnerhet från mitten av
månaden och framåt då ett Sibiriskt högtryck sköt ut ryggar mot Sverige och
underhöll en fuktig och råkall strömning. Vid en kontroll av bilderna tagna av
min väderkamera, (www.eftra.org), så var
det vid middagstid mulet i 22 fall av månadens 28 dagar och det är ju tyvärr en
av nackdelarna med den typen av ryska förbindelser.

Högtrycksinflytandet höll dock fronter borta från våra
trakter i stort sett under hela månaden och endast ett par svaga fronter
lyckades klämma ur sig 20-talet mm nederbörd i skiftande former. Snötäcket var
därmed magert i stora delar av Halland och barmarken slog igenom vid ett mindre
mildluftsangrepp utmed kusten runt den 20 och gav ytterligare en grå nyans av
senvintern i landskapet.

Månaden avslutades med att omvända väderförhållanden rådde i
vårt land. Vårtemperaturer noterades allmänt i norra Sverige då mycket mild
luft strömmade fram på bred front och tillsammans med föhneffekt från Skanderna
gav det extremt höga maxvärden i bl. a. Norrbotten med drygt 10 plusgrader. När
sedan mildluften sakta men säkert spred sig söderut och gled in över
nollgradiga Kattegatt så kom den förhatliga kustdimman som ett brev på posten och
temperaturen kom knappt över fryspunkten.

Våren kom i år statistiskt nästan på pricken för kustbandet
i Halland då 7 dagar i rad med en medeltemperatur över noll grader noterades
den 6 mars. Tyvärr blir denna första vårkänning kortvarig då en återgång till
kallt väder väntas och min profetia från föregående krönika om risken för
kraftiga bakslag besannas med ackuratess. Risken finns att stora delar av mars
kommer att gå i frostens tecken men med solens hjälp så skall åtminstone
dagarna så småningom hamna på plussidan…