Om Väder och annat...

Månadens väder Januari 2010

Atmosfären i baklås

Januari, som inleder vår gregorianska kalender, uppvisade i
år ett annorlunda mönster i atmosfärens strömning än vad som brukar vara
normalt. Denna strömning dominerade nästan till fullo hela månaden med en envis
transport av kall luft från de östra kontinenterna. Resultatet blev den
kallaste januari sedan 1987 och på plats 4 sedan mina mätningar startade 1976.
Medeltemperaturen 2010 hamnade för Falkenberg på -4,5 grader mot brutala -8,3
grader 1987. För Varberg och Halmstad, som har längre mätserier, är januari
1942 kallast med -8,5 respektive -8,7 grader.

Vad är det då som gör att atmosfären vid vissa tillfällen
helt lägger om sin ”normala” vinterströmning? Något entydigt svar finns
givetvis inte som svar på frågan men det finns en hel del intressanta teorier.
Om vi först tittar närmare på vad en ”normal” atmosfär på norra halvklotet ser
ut vintertid så finns det ett par grundläggande drag. Över den arktiska delen
är lufttrycksfördelningen oftast bestående av ett köldhögtryck över markytan
och ett tillhörande lågtryck upp i höjden. Denna fördelning får vi i eftersom
kall luft är tung och sjunker ner genom atmosfären mot markytan. Denna
lufttrycksfördelning generar den s.k. Köldvirveln över Arktis som är en
västvind i högre luftlager. Förflyttar vi oss söderut över Atlanten har vi
normalt det Isländska lågtrycksområdet och ett mer stationärt högtryckscentrum
över Azorerna. Denna fördelning i tryck underhåller en mild västlig till
sydvästlig strömning upp mot Nordvästeuropa. I meteorologiska sammanhang brukar
man indexera styrkan i dessa tryckförhållanden. För vår del styrs atmosfärens
strömning mest av det som kallas den Arktiska oscillationen (AO) och den
Nordatlantiska oscillationen (NAO). Under varma vintrar med mycket nederbörd
befinner sig AO och NAO indexet i en positiv fas. Det vill säga för markskiktet
ett djupt lågtryckområde vid Islands och högtryck vid Azorerna. För den
arktiska delen gäller högtryck vid marken och lågtryck på höjden. Om NAO indexet
svänger över till en negativ fas sker en försvagning av Islandstrycket och
västvindsdriften minskar. För AO indexet i negativ fas gäller lågtryck vid
marken och högtryck i höjden. Under de senaste 20 åren har den positiva fasen
för NAO och AO varit överrepresenterad och stark med följden att vi upplevt en
massa milda vintrar.

Under slutet december och först delen av januari befann vi
oss i en extremt låg fas av både NAO och AO och vädret slog om till ett
bestående strömningsmönster som gav oss den långvariga kylan. Vad är då motorn
i denna process? En orsak som förs fram i forskningen är påverkan från det i
Stilla havet pågående väderfenomenet ”El Nino”, som innebär en uppvärmning av
östra delen av Stilla havet, skulle kunna påverka vädret även uppe hos oss.
Forskning av bl.a. Brönniman m.fl. har visat på sambandet mellan ”El Nino”
episoder och kalla vintrar över norra och mellersta Europa. Under de extremt
kalla vintrarna 1940-42, 1969-70, 1987 och några till så uppvisar atmosfären
snarlika drag. Under en avklingande ”El Nino” får vi på grund av variationer av
havsvattentemperaturer i Atlanten uppkomst av högtrycksblockeringar i
Islandsområdet som sträcker sin in över Arktis vilket effektivt blockerar
lågtryck från väst. Kall luft genereras över Ryska kontinenten och bildar
massiva högtryck som drar igång en ostlig strömning över landet. Jetströmmarna
drar söderut och lågtrycket drar in över Medelhavet som får blött och rätt milt
vinterväder (i synnerhet i sydost) Cirkulationen över Arktis försvagas vilket
ger en uppvärmning av Arktis då mild luft kant sig in i de lägsta luftskikten.
Cirkulationen påverkar även stratosfären som sakta uppvärms och alla dess
förändringar påverkar även annan tydlig indikator vid kalla vinterlägen
nämligen ozonskiktet. En förhöjd halt av ozon är en väldokumenterad händelse i
samband med ovan nämnda negativa faser.

Vänstra bilden NAO och AO i positiv fas Högra bilden visar NAO och AO i negativ fas

Tittar vi på dessa samband och jämför med utvecklingen av
årets vinter finner vi följande. Vi har en pågående ”El Nino” som är på väg att
klinga av. I slutet av december kunde vi på SMHI hemsida läsa att det uppmättes
rekordhöga nivåer av ozonskiktet. Indexet för NAO och AO föll och blev extremt
låga och med facit i hand kan vi se att vintern kopplade ett järngrepp över
stora delar av Europa.

Använder vi nu denna kunskap i prognosarbetet? Nja det är
väl inte helt vedertaget att det finns denna koppling hos alla men man kan
urskilja lite olika inställningar hos producenterna av prognoserna. De som
förlitar sig till stor del på datorns kraft och förmåga att hantera rådata har
inte lyckats pricka in årets vinter. Det europeiska vädercentrat ECMWF (där
SMHI ingår) har misslyckats helt. Den amerikanska CFS modellen har dock varit
otäckt precis i sin modellering och det hade varit intressant att veta hur de
kan skilja så mycket i modellerna. I spelet om dessa prognoser har det varit
intressant att följa en hel tunga internationella meteorologers diskussioner om
prognosernas utformning och vikten av den mänskliga faktorns påverkan när det
gäller att känna igen mönster som exempelvis är nämnda ovan och inte helt luta
sig på den moderna tekniken.

Efter denna djupdykning i atmosfärens hemligheter kan vi med
hjälp av modeller och erfarenheten se att vi ånyo är på väg in i ett extremt
lågt AO och NAO index och vad det betyder vet ni vi detta laget. Jag kan dock
trösta de frusna med att juni ser riktigt fin ut i år…