En
supercell drog förbi
Under morgontimmarna den 27 augusti rörde sig ett massivt
område med intensiv åska in över Halland.. Hastigt och lustigt ( ja, det var
verkligen lustigt) kastade jag mig upp ur dun och bolster och försökte greppa
läget. I mina nattliga rutiner ingår alltid ett sista span på de färskaste
kartorna som dimper ner på nätet strax innan 01 så vederbörande lugnt kan somna
in med vetskapen om att inget sensationellt skall missas. Nu försvann denna
rutin i ett mindre töcken av ”Obstlerångor” och jag blev alltså bokstavligen
talat tagen på sängen. Jag fick en rejäl ”Deja Vu” när jag tittade ut genom
fönsterna. Blixtarna for kors och tvärs
över de mörka skyarna och tordönet var ihållande och konstant. 22 september
1987 och 10 augusti 1994 är datum som etsat sig fast i åskminnet. Detta var
lika fascinerande åskintensivt. Utan elektroniken (urkopplad) till hands var
det bara att luta sig tillbaks i schäslongen och njuta av skådespelet.
När väl åskan lugnat ner sig smög sig den lätt stressande
ovetskapen sig sakta på och datorerna drogs igång för att söka information. Det
var en mäktig och intressant syn även på skärmen. Efter en del kontroller kunde
jag konstatera att det var en s.k. supercell som dragit upp över Halland. En
inte helt vanlig typ av åskväder på våra breddgrader. En supercell, till
skillnad mot ett ”vanligt” åskväder, kan fortleva under flertalet timmar och
bibehålla sin intensitet. Förutsättningarna för bildandet av superceller är
massor av varm fuktig luft i gränsområden till svalare och torrare luft. Vinden
skall vara högre på höjden och gärna konvergerar med en annan och den torra
luften skall ligga ovanför den fuktiga .

Vindskjuvningen över Danmark och Sydsverige
Här visas Lifted index och CAPE
CAPE
(Convective Available Potential Energy) är ett mått på den
energi (Joule/kg) som ett luftpaket har som hävts från markytan upp
till LFC (Level of Free Convection) dvs där ett stigande luftpaket har
samma temperatur som omgivningen och följaktligen blir “svävande”.
Denna energimängd kan vara en bra indikator på kraften hos ett stigande
luftpakets möjligheter att utveckla åsksceller. Följande riktvärden
är utarbetade för möjligheterna för åska och ger uttryck för
instabiliteten i atmosfären:
CAPE <
0 Stabilt
CAPE 0 to 1000 Marginellt
labil Skurrisk!
CAPE 1000 till 2500 Moderat labil Åskrisk!
CAPE 2500 till 3500 Väldigt labil Kraftig
åska möjlig!
CAPE > 3500 till 4000 Extremt labil Gå
och göm dig!
. På kartan ser vi kilen med gulrödfärgning som en hästsko över norra Tyskland i en båge över Götaland ner mot Polen. Capen var för våra trakter väldigt hög dvs i närheten av 2500 och det redan på morgonen.

Lördag morgon hade vi alla dessa ingredienser då varm fuktig luft sugits upp från Centraleuropa med och berikats
med extra fukt från de varma vattnen runt oss. Över Danmark hade en kallfront
börjat tränga på och gav den nödvändiga svalare torrare luften och den
avvikande vindriktningen på höjden. Supercellen, eller även kallad mesocyklonen,
har ett enormt uppdrag av varm fuktig luft i den mellersta delen av molnet och
ett nedfall i dess yttre delar.

I ”normala” åskväder är det alltid detta kalla
nedfall, som orsakas av den fallande nederbörden som gör slut på åskvädret
efter dryga timmen. I supercellen är alltid drivkraften uppåt större än
nedfallet neråt vilket förklarar den långlivade egenskapen. Uppdraget är så
stort att molntopparna når maximala höjder på våra breddgrader dvs 11-12 km.

Jetströmmen på morgonen den 27/8
Uppe på de
höjderna så sveper den kraftiga jetströmmen
i ormlikna banor och i lördags sammanföll den med vårt område och underhöll en
borttransport av luft i de övre regioner som höll igång uppdraget i molnet
I en supercell börjar den uppdragande luften att rotera och
vi får något efterhand som liknar en lågtryckbildning med rotation moturs.
Skälva namnet mesocyklon antyder en rotation (cyklon) inom storleksordningen
från ett par till upp till 100
km. Denna rotation kan ibland kan ibland, under
särskilda vindförhållanden, vara grogrunden till bildandet av tromber och de
mer respektingivande tornadorna. Denna lördagsmorgon stannade dock verksamheten
vid rejäla skyfall och ett mycket stort
antal blixturladdningar . Över Danmark noterade, det alltid servicevänliga DMI,
över 45000 blixtar och antalet var säkert inte mindre i Västsverige.

Supercellen från ovan. Lägg märke till de vita molntopparna som ligger på mycket höga höjder.
Utöver kraftiga vindar och den kraftiga regn/hagelnederbörden som följer i
supercellens spår är givetvis blixtarnas antal och kraft kanske det största
problemet. Det lurigaste är de positivt laddade blixtar som kommer från molnens
toppar som kan ha en strömstyrka på en bra bit över 100 000 Ampere. Ofta bildas
kraftiga molnstäd i supercellen övre delar som, med hjälp av höga
vindhastigheter i de övre molnen, blåser framför nederbörden. Uttrycket ”blixt
från klar himmel” har sin koppling till dessa städ som kan ligga kilometervis
framför huvuddelen av molnet.

Antalet blixtar mellan 07.00-07.15. Uppmärksamma antalet blixtar som inte är kopplade till nederbörden

Från DMI