Oktober 2015 har verkligen gått i högtryckens tecken och kontentan av detta ger ett nytt rekord i miniminederbörd för månaden. I skrivande stund har det mätts upp 6,4 mm och enligt prognoserna lär det inte falla något mer innan månadsskiftet. Det gamla rekordet lyder på 20,2 mm och är från 1979. Högtrycken ser ut att ha greppet i inledningen av november och mycket milda vindar fortsätter att dra in över Västkusten. Upplagt för fler mc-turer i höst 🙂
Första höstmånaden, enligt kalendern, fortsatt att vara sommar som brukligt är i sydvästra Skandinavien. Något varmare än normalt och en hel del nederbörd som också kännetecknar årets statistiskt blötaste månad för den halländska kustbygden.
Väderdramatiken höll sig på behörigt avstånd hela månaden och inga höststormar, kraftiga regnväder, frostnätter ( nåja, någon grad minus i inlandet i slutet av månaden var det ju) eller annat vädergodis spanandes in från observationsposten i Eftra. Det enda rekordmässiga inträffade tämligen obemärkt och det var det mycket höga luffttryck som uppmättes den 29 september då Hagshult i Småland satt nytt högsta värde på 1042,9 hPa. Ett mäktigt högtryck samlade på sig denna luftpelare och centrum rörde sig åt nordost över Götaland. Även här i Eftra blev det nytt rekord med 1041,6 hPa. Inte konstigt att de ädla genitalierna tycktes hänga ovanligt långt ner i slutet av månaden…
Vi lämnar HN:s devis om ”tvärs över gatan” och gör en utblick mer globalt och ser vad som är i görningen i vår nyckfulla atmosfär. I förra månadens krönika pekades det ut en ganska mild och våt senhöst och vinter. Det som vi nördar kallar en 4V-vinter, (Västlig, varm, våt och vindig). Huvudspåret är i stort sett liknande men det har dykt upp ett flertal indicier på att vi kommer att få se något helt annat i år när vi närmar oss högvintern. Mycket av vårt väder bestäms långt bort ifrån det som vi upplever som vårt väder. Det kan inte nog poängteras hur betydelsefulla de stora oceanernas temperaturfördelning påverkar oss.
I nuläget har vi en pågående El Nino och den globala temperaturen slår nya rekord i dess följe och en stor del av norra halvklotets vattenmassor på ligger på ett positivt överskott. Ovanligt varmt vatten finns i östra Stilla havet utmed Nordamerikanska västkusten och varmt vatten finns även över dess norra ostkust. Detta tillsammans med El Ninos påverkan på cirkulation och den ovanligt kalla vattenbubblan söder om Grönland gör att det finns stora möjligheter för högtrycksbildning över Nordamerika som driver varm luft över Kanada och där det finns högt tryck hittar man i dess utkanter lågtryck. Dessa Lågtrycksområden brukar kallas tråg på höjdkartorna (en intressant höjd är 500hpa, vilket brukar hålla sig i närheten av 5000m)inom meteorologin och är intressanta för styrningen av vädret vid markytan. Prognosen för högvintern placerar detta höjdtråg ute på Atlanten vilket skulle innebära förutsättningar för högtrycksbildning över Skandinaviska halvön enligt det man kallar ”Scandinavian pattern ” eller kort SCA. Detta område med högt tryck styr ner jetströmmarna över södra Europa och låter kall luft bildas över Skandinavien och vi får en kall vinter och södra Europa en blöt och stormig vinter.
I nuläget är det den här kalla varianten som vinner mark bland de ”mänskliga experter” som begrundar prognosmaterialet utifrån egna erfarenheter av liknande situationer som historiskt har uppträtt tidigare. Ser man på de rent datorprognosticerade scenarierna över vintern ligger den milda varianten i förarsätet. Så nu står denna avgörande batalj inte bara i atmosfären utan också mellan människa och maskin. Det kan inte bli mer spännande än så när vi krampaktigt glider allt djupare ner i höstmörkret…
De sista 2 sommarmånaderna, enligt kalendern, bjöd på i juli
en fortsättning av den dystra, småkyliga och blåsiga vädertyp som dominerat för
att i augusti slå om till en alldeles utmärkt avslutning på sommaren.
Ser vi kort tillbaka på juli så fortsatte den med samma typ
av väder som juni och det mest karakteristiska för den månaden var att den var
betydligt blåsigare än normalt. Nu drabbades vi inte av alltför höga
vindstyrkor men medelvinden var ovanligt hög i vårt område. Värre var det vid
Holländska kusten med vindar på full storm den 25 juli och byar på 33 m/s
vilket var den värsta julistormen sedan deras mätningar startade. Vindbandet
nådde sedermera även hit men i ett betydligt beskedligare format och kulingbyar
på 18-20 m/s noterades på västkusten.
Augusti inleddes med att ett högtryck äntligen byggdes upp
över Skandinavien och varm luft drog in från öster och den 4 uppmättes månadens
högsta temperatur på drygt 28 grader. En kallfront nosade dock högtrycket i
sydväst och lite skurar och svalare väder följde därpå innan ett nytt högtryck
åter styrde vädret i vårt lilla hörn av världen. Under 14 dagar rådde det mest
uppehåll och riktigt skapliga sensommartemperaturer mellan 20-25 grader. En hel
del sol gav stigande havstemperaturer om än merparten av det uppvärmda
ytvattnet försvann ut i Kattegatt i den tidvis friska ostvinden. Undertecknad
nådde i alla fall tidvis ovan knäna innan hypertermin fick mig att backa
tillbaka upp på stranden.
Den torra perioden i augusti fick faktiskt gräsmattorna och
växterna att gulna och sloka de rätt kraftiga regn som drog in sista veckan i
augusti var efterlängtat och merparten av månadens nederbörd föll under denna
period. Mest föll det den 25 då flera stationer i Halland rapporterade mer än
30mm. Mest föll det i Marbäck öster om Halmstad med 34mm.
Sammanfattningsvis blev månaden ca 2 grader varmare än
normalt och det föll generellt lite mindre nederbörd än normalt med lokala
avvikelser som brukligt är under sommaren.
Ser vi över hela sommaren så hamnar 2015 i det grå träsket
av somrar som säkert ingen inom 2 år kommer komma ihåg. Den blev trots allt
lite varmare än normalt om man ser till gällande klimatreferens och nederbörden
var i stort sett normal. Vi lämnar sommaren och tittar framåt.
Hösten ser inledningsvis ut att bjuda på en hel del högtryck
i vårt närområde. Det finns en tendens till att dessa skall ha sin tyngdpunkt
öster om oss och det skulle kunna ge en hel del fina dagar i september och
oktober med svaga fronter som passerar i den överlag sydliga luftströmmen.
Varmare och torrare väder att vänta alltså under den första halvan emedan ett
omslag till lite höstlikt och lågtrycks betonat i november och början på december
men fortsatt milt och i samband med ökad aktivitet på lågtrycken blötare.
Vintern ligger ju prognosmässigt alldeles för långt bort för några
rimlighetsprocent skall träffa med säkerhet men de flesta ansatser på vintern
som hittills gjorts ger ett stort överskott på temperaturen i stort sett hela
Europa och därmed också blötare än normalt i de västra delarna. Motorn för
detta är precis som förra året att det fortsatt finns enorma mängder varmt
vatten över östra Stilla havet vid den amerikanska västkusten och det ger
upphov till högtrycksblockeringar på västkusten uppemot Alaska och
polarområdet. På dess östsida strömmar kall arktik/polarluft ner över centrala
och östra USA/Kanada och sedan vidare ut över Atlanten och triggar
lågtrycksbildningen i barnkammaren vid New Foundland. Sedan sätter lågtrycken
fart mot våra trakter med gråväder, blåst och nederbörd i sitt sällskap. Och
jag som gick och hoppades på en fimbulvinter som skulle knäcka sniglarna en
gång för alla…
Sommaren har gått in i sin andra halva och en återblick av den första hälften ger vid hand att temperaturen legat betydligt under det normala för juni. Juli har efter sommarens hittills enda högtryck och värmepuff i början av månaden legat något över det normala men riskerar även den att hamna på den negativa skalan när månaden summeras. Nederbörden för perioden juni-15 juli visar på ganska normala mängder.
Som jag nämnde i den senaste krönikan såg prognoserna ut att vara rätt entydiga med att det ostadiga vädret skulle fortsätta en bra bit in på sommaren och så blev även utfallet i verkligheten. Kylig atlantluft dominerade väderbilden totalt under juni och lågtryckstrafiken var för sommaren flitig. Då luften från Atlanten hade sitt ursprung över främst Grönlandsområdet så var den förhållandevis torr och det gjorde att nederbördsmängderna hölls nere och att det trots allt fanns en hel del sol mellan lågtrycken. Dagstemperaturerna var dock inte mycket att skryta med. På stationen i Läjet uppmättes inte en enda dag under juni där temperaturen orkade över 20 grader. Tittar vi på medeltemperaturen för månaden hamnar vi på den kallaste junimånaden sedan 1991 med värdet 13,2 grader och hamnar därmed på 3:e plats över kalla junimånader i min statistik. Kallaste är från 1987 med 12,3 grader där sommaren därefter också var absurt dålig. Trenden för juni är alltså fortsatt fallande över tid och ett avvikande inslag i den uppvärmning som pågått sedan -98.
Snart har ju även juli passerat och endast några dagar med rejäl högsommarvärme i början på månaden har det blivit till skillnad emot i fjol då ett rejält väderomslag under samma period vände en småtråkig juni till den varmaste julimånaden i min statistik. Något sådant blev det alltså inte i år och en glimt framåt resten av sommaren innehåller inte mycket som skulle kunna tyda på att ett omslag till stabilare väder är på gång. Ute på Atlanten finns gott om vatten som är kallare än normalt och luften som blåser in till oss påverkas givetvis över vad den passerar. Den kallare luften över Atlanten vidhåller den rätt markanta temperaturgradienten mellan norr och söder och vi har haft en jetström som legat betydligt längre söderut än brukligt och Skandinavien har hamnat på dess norrsida och därmed befunnit sig i den svala luftmassan i stort sett hela sommaren. I nuläget finns det heller ingenting som tyder på att det skulle bli någon förändring i det storstilade väderläget.
Av augusti kan vi alltså vänta fortsatt mest ostadigt väder med temperaturer nära eller något under det normala och en nederbörd som hamnar i närheten av det normala. Vissa prognosinstitut antyder möjligheter för att det skulle var lite mer chans för högtryckspåverkan i mitten av månaden men det skulle vara ett sådant tryckfält att vinden skulle komma från norr och ge skapliga dagstemperaturer (runt 20) men kyliga nätter så någon medelhavsvärme skulle det heller inte ge. Sommaren -15 kommer med andra ord snabbt läggas till handlingarna över tämligen händelselösa och för den väderbitne odynamiska utvecklingen. Nu blickar jag som väderintresserad framåt mot en spännande höst och vinter. Vad har den allt starkare El-Nino i bakfickan? Hur påverkar omslaget till ett kallare Atlanten (AMO) vårt regionala klimat? Och när skall spåren av den nya ”lilla istiden” som väntas framöver att börja synas. Ständigt nya frågeställningar i en vetenskaplig gren där de korrekta svaren allt som ofta saknas…
Sval och blöt
Ingen har väl direkt missat att maj var en besvikelse
utifrån vår önskan om sol och värme denna sista vårmånad. Men hur kylig var
denna månad egentligen utifrån statistiken? Inte speciellt kylig om man bara
ser på den objektiva medeltemperaturen. Någon grad under det normala är ju inte
så mycket att orda om men bakom statistiken döljer ju sig andra värden som
förklarar en del av den upplevda bristen på ”ljuva maj”.
En gråmulen blåsig maj som i år med en temp på 8-12 grader
dygnet runt ger ju precis samma värden på medeltemperaturen som om det hade
varit soligt, vindsvagt och en pendel på 20 grader på dagen och 0 gradigt på
natten. Någon rubrik i media talade om den kallaste maj sedan 1962 men
sanningen bakom det var att maxtemperaturen för månaden var den sämsta för
landet sedan just 1962 och det var nog det mest anmärkningsvärda med månaden
att vi inte lyckades komma upp i mer än drygt 16 grader, vilket innebar att
april hade en högre maxtemperatur än maj. Inte speciellt vanligt, men senaste
gången det hände var 1996 och det var stationen i Torup som stod för den
meteorologiska kullerbyttan.
Bristen på sol är ju ofta kopplat till nederbörd under den
varma halvan av året och mer nederbörd än normalt föll i hela vårt landskap med
tyngdpunkten på de norra delarna. Dubbla nederbördsmängderna kan väl tyckas
vara en hel del men mer intressant var att faktiskt det föll nederbörd under
hela 20 dagar av månadens 31. Så många dagar brukar normalt höra hemma på
vintern i milda väderlägen och vädret var även i maj en fortsatt kopia på det
väder som rått under halvtannat år. Lågtryck drog fram på Atlanten i en ständig
ström och kylig luft från Grönlandsområdet har fortsatt att dra in över
Skandinavien. Skillnaden mot i vintras är att då är luften förhållandevis mild
men nu alltså kyligare än normalt. Med lågtrycken har blåsten varit i följe och
sällan har väl en majmånad haft så många dagar med vindar uppemot kulingstyrka.
I all denna dystra betraktelse över månaden så kom trots allt
sommaren den 23 maj i år till Eftra vilket var 2 veckor senare än normalt och
hela månaden senare än i fjol. I skrivande stund (9 juni) har temperaturen
fortfarande inte nått 20 strecket och det vete tusan om den ens kommer att göra
det på ett bra tag framöver med någon stabilitet. De flesta modellerna är
tämligen eniga om att ett likartat väder kommer att råda månaden ut och
sommarvärmen håller sig långt från våra trakter. Inför midsommarhelgen ser det
dessutom ostadigt ut med passerande lågtryck och troligtvis riktigt blåsigt.
Knappt 15 grader under dagen och ner under 10 på natten ger väl inte utlopp för
några större euforiska förväntningar på sill och nubbe i en ljum solnedgång.
Resten av sommaren ser även den ut att gå i det småkyliga
hållet med mest värme troligtvis under augusti och då endast i normala doser.
Kanske inte så konstigt då vi oftast får vårt väder från väster och att norra
Atlanten för tillfället i stort sett domineras av kallare ytvatten än normalt. Hittar
man någon ljusglimt i detta scenario så är det väl att kyligare luft har
svårare att hålla vattenånga vilket följaktligen ger utrymme för en del sol och
mindre nederbörd än normalt. I synnerhet gäller det kusttrakterna.
Så vart skall den solsökande vända sig i år? Ja värmen finns
ju självklart söderut men även Medelhavet kommer att påverkas av den gällande
strömningen i atmosfären och risk/chans finns för en hel del lågtryck kan
bildas i gränsen till den svalare luften i norr. I nuläget ser det ostadigaste
vädret ut att hamna i ett stråk från norra Spanien vidare mot Italien och
länderna vid Adriatiska havet. Mitt semestertips i år, baserat på prognoserna,
är Vitryssland och Ukraina. Men vad jag
har förstått väntas väl ingen större rusning till dessa områden trots varmt
väder…
Det svala vädret fortsätter över Skandinavien och här nere i sydväst förändras vädret inte speciellt mycket. Det kommer inledningsvis att finnas ett högtryck över Atlanten som skickar in lite ryggar med stabilare väder och en del sol men luften är av arktiskt ursprung och temperaturerna blir fortsatt blygsamma i synnerhet känns det kyligt i kombo med vinden som dagtid friskar på. Framemot slutet av veckan bryts högtrycket ner och ett lågtrycksområde börjar bildas över Nordsjöområdet och dess tråg borrar sig ner hela vägen till Medelhavet. För oss innebär det ostadigt, fortsatt blåsigt och en del regn kan passera i gränsen till den varmare luften i sydost.
Tråget drar även ner kyligare luft ner till Medelhavet och det väntas ökad lågtrycksaktivitet över främst norra Spanien bort emot Italien. Möjligtvis kan det bildas sk Genua-lågtryck när den kyliga luften når ner och de skulle kunna ge en hel del nederbörd i regionen bort mot Adriatiska havet.
Den lilla varmluftspuffen som gled in på fredagen gjorde att vi nästan nådde 20 strecket för första gången i år. Nu stannade det på 19,7 grader och för att vara en bit in i juni är det ett synnerligen blekt årshögsta. Och ingenting tyder på att vi innan midsommar skulle kunna bräcka den noteringen…
Maj 2015 blev den kyligaste på 16 år och hamnade till sist på ett medel på 10.6 grader vilket är ca graden kallare än normalperioden 1961-90. Låter kanske inte speciellt mycket men inledningen av maj var lite varmare än normalt och avslutningen av månaden låg ca 2-3 grader under det normala och det var det som mest satte prägel på temperaturfördelningen och den subjektiva upplevelsen av månaden. Ständig lågtryckstrafik med kylig luft gav en maxtemp på blygsamma 16,8 grader och ett stort antal nederbördsdagar (20st) gav mycket i övrigt att önska av denna normalt rätt torra månad.
Sommaren anlände i år den 23 maj och det är ca 2 veckor senare än normalt och drygt en månad senare än ifjol. Sommaren har enbart kommit till Hallands kusttrakter och kanske når den resten av Halland till helgen.
Juni inleds på samma vis som större delen av maj. För årstiden rätt djupa lågtryck drar fram och vädret fortsätter att vara kyligt och ostadigt. Så småningom kan vi tidvis känna en en högtrycksrygg i väster som styr lågtrycken lite mer norröver. Lite varmare väder väntas från den 10 juni men fortsatt under det normala och risk för nya regn…
Skrea strand juli -15?
Årets april dominerades av 2 längre perioder med
högtrycksinflytande och däremellan några lågtryckspassager som tillsammans gav
en varmare och lokalt lite blötare månad än normalt.
Högtrycken höll sig mest väster om landet och vindarna låg mest
i spannet sydväst till nordväst vilket gav mer soltimmar än normalt och endast
den ostadiga perioden i slutet av månaden hindrade ett nytt rekord för
soltimmar för Västkustens mellersta delar.
Trots högtrycksdominansen blev månaden lite blötare än
normalt och det var de förhållandevis kraftiga regnen som drog in under ett par
dagar mitten av månaden och skänkte landskapet merparten av månadsnederbörden.
April hör ju till årets torraste månader så allt extra är ju förstås välkommet
till naturen då törsten är stor hos spirande växtlighet.
Så mycket mer att säga om årets april är det inte utan mer
intressant är att spana framåt i kommande väder. I skrivande stund är maj inne
på sin sista hälft och precis som jag siade om i förra krönikan var spåret
ostadigt och kyligare än vi brukar vara vana vid. Mycket tyder på att även
slutet på maj och inledningen på juni fortsätter i samma spår med ett
blockerande högtryck över mellersta Atlanten som sträcker upp ryggar mot
Grönlandsområdet. På denna ryggs östsida fortsätter den kalla ishavsluften att
strömma ner över Atlanten och underhålla ett lågtrycksområde över bl a
Skandinavien. Detta kalla tråg borrar sig efterhand ner mot Medelhavet och hela
Västeuropa får betydligt kyligare än normalt resten av månaden och värmen finns
i princip öster om den gamla Järnridån.
Detta väderläge över norra halvklotet (i spannet
Nordamerika- väster om Uralbergen) har i princip legat kvar sedan höstas och en
motor för detta har varit det mycket varma havsvattnet i Stilla havet utanför
Nordamerikas västkust. Det varma vattnet har ständigt byggt upp högtryck och
högtrycksryggar över västra Nordamerika som gett milt väder där men släppt ner
iskall luft (kallt tråg) över östra USA/Kanada sedan i mitten av november.
Denna kalluft läcker ut över Atlanten och underhåller den ständiga
lågtryckstrafiken mot norra Europa. Och betraktar man detta scenario
tryckmässigt på en karta så ser man det karakteristiska vågformade
strömningsmönstret över mellanbredderna som kallas för Rossbyvågor efter den
svensk/amerikanske meteorologen Carl Gustaf Rossby. Dessa vågor är bildade av
främst jordens rotationskraft men även kontinentala hinder som bergskedjor kan
skapa eller förstärka vågbildningen.
En av de effekter vi sett under den senaste värmeperioden vi
haft sedan -98 är att dessa vågor tenderar till att bli mer stationära och
följden blir att vi får mer av samma väder under längre tid. Och det är det som
ställer till det inför sommarens väder. Många tidigare prognoser har talat om
finfint väder med sol och värme men tendensen är att pendeln svänger mot mer
normalt till kyligare förhållanden allteftersom det fastlåsta väderläget
fortsätter. Det behövs alltså något som skakar runt ordentligt i atmosfären för
att rubba detta låsta väderläge och på vintern är det kraftfulla lågtryck som
har denna egenskap. Problemet är att lågtrycken på sommaren är mycket
beskedligare och mer hopp står till något högtryck som kan flytta på trågen och
ryggarna. Ett litet hopp syns i början av juni där ett högtryck kan börja
etablera sig över norra Skandinavien och vi skulle få in en mer ostlig
strömning med varmare luft från de ryska stäpperna. Om det skulle bli så är
frågan om det blir ett kortare brott i vågbalansen eller återgång till det som
varit och det kommer troligtvis avgöra sommarens utveckling.
Det fastlåsta väderläget med kylig luft strömmandes ner från Arktis/Grönland ser ut att fortsätta månaden ut. Lågtryck kommer in mot Skandinavien först från väster och senare i en mer nord-sydlig bana då ett blockerande högtryck etablerar sig över Atlanten och vi får ett djupt tråg över Europa. PÅ bilden nedan ser vi den grönfärgade utlöparen från Ishavet och den kyliga strömningen när ändå ner till norra Afrika. Vi får alltså ostadigt väder med passerande regn/skurar och tillfälliga uppklarningar med temperaturer runt 10 vid regn och 13-15 vid sol. Fortsatt kyliga nätter vid uppklarningar. Medeltemperaturen för maj ligger nära 10 grader och så mycket mer kommer den inte stiga den närmaste veckan och vi ser ut att gå mot den kallaste maj på 15 år. Sommaren har inte heller anlänt och är nu ca veckan sen vilket kan jämföras mot ifjol då sommaren kom redan den 19 april.
Kommande veckas temperaturprognos för Europa ser ut på följande sätt och värmen finns i stort sett enbart i sydost och där lite ynka över medel.
Årets tredje månad fortsatte på den hittills inslagna vägen
med mycket milt väder. Drygt 3 grader varmare än normalt men ändå en bit från
rekordet på 6,1 grader från -91 och -07 i min 39-åriga statistik. En ”hedrande”
femteplats i statistiken lägger dock månaden beslag på och hade inte den
kallare luften i slutet av månaden dragit ner så hade förmodligen förstaplatsen
varit hotad.
För just så var nämligen månaden, uppdelad i en mycket mild
första halva och en mer normal andra halva. Månaden inleddes alltså i samma
mönster som dominerat under stora delar av vintern med lågtryck på nordliga
banor och vindar mest runt sydväst. Riktigt mild luft kom in den 8 och
temperaturer uppemot 19 grader noterades i östra Götaland där Oskarshamns
notering på 18,7 grader var den högsta temperaturen som noterats så tidigt på
säsongen sedan de svenska mätningarna började. På västkusten var det inte lika
gynnsamt då pålandsvinden höll nere temperaturen till drygt 10 grader.
Den riktigt milda luften försvann vidare österut och i
mitten av månaden började ett högtryck att etableras i sydväst. Det rörde sig
sedan under förstärkning österut över landet och lufttrycket passerade över
1040hPa den 15 I Eftra och hela 1 049,8 i norrländska Vilhelmina. Högtryckets
passage österut innebar också att vinden vred över till ost eller sydost och då
blev mer gynnsamma förhållanden för höga temperaturer på västkusten och vi fick
ett antal soliga dagar med temperaturer på 12-14 grader trots att luften över
oss inte var speciellt varm. Högtrycket i öst sackade långsamt ihop runt den 20
och ett lågtryck smet förbi över Ishavet och på dess baksida strömmade kall
luft ner över Skandinavien. Detta i kombination med en högtrycksrygg från
Brittiska öarna upp mot Svalbard gav faktiskt kalluften för första gången denna
vinter/vår möjligheterna att strömma ner från den sibiriska halvan av Arktis.
Barmark, värmande sol och våra förhållandevis varma hav värmde upp den kalla
luften men natten till den 23 var faktiskt den fjärde kallaste natten på hela
vintern och mången pensé såg rätt slokörade ut på morgonen. Lägsta temperaturen
för Halland som vanligt i inlandet där kvicksilvret föll till ca minus 8
grader.
Kalluften låg sedan kvar månaden ut och ett flertal lågtryck
kom in på sydliga banor med riktigt ruskväder i släptåg. Undrar om det inte var
den tråkigaste perioden under hela denna vinter/vår med bitande vind, snöslask
och temperaturer strax över nollan. Nederbörden i slutet av månaden innebar att
mars blev en nederbördsrik månad med ca 120 % av det normala. Så här i
efterhand är väl nederbörd på denna halva av året alltid välkommen då det
egentligen är årets torraste period ihop med april men i snöglopet är väl inte
grundvattentillgången det första man tänker på. Inför kommande växtperiod så är
just grundvattentillgången god och efter regnen i mitten av april väntas inga
problem på den fronten den närmaste tiden.
Framöver ser vi ut att få känning av ett högtryck i väster
och periodvis kan det bli en del sol och skapliga temperaturer. I slutet av
april så ser högtrycket ut att dra sig västerut och åter öppna upp för kyligare
vindar från nord och nordväst. Vi får då också en mer sydligare lågtrycksbana
med nederbörd och tidvis friska vindar. Den milda starten på året ser alltså ut
att komma av sig och även i inledningen av mig maj syns inga tecken på något
genombrott för sommarlika temperaturer. Fjolårets tidiga start av sommaren (19
april) kommer alltså inte upprepas och vi får kanske till och med räkna in en
något senare start än normalt då atmosfären tydligen vill något annat i år…
Tidig vår
Den meteorologiska våren inföll i år så tidigt som den kan
enligt de definitioner som SMHI upprättat. Tidigaste datum för vårens inträde
är den 15 februari och då skall kriteriet på 7 dagar med en medeltemperatur över
0 grader registrerats. Så skedde den 22 februari och då skall första dagen
räknas som vårdag d.v.s. den 15. Medeltemperaturen för månaden hamnade nära 2,5
grader varmare än normalt vilket innebar
att vinterns alla månader visade på rejäla överskott.
Månaden inleddes dock med vintrigt väder och redan natten
till 3 så uppmättes månadens lägsta temperatur på -4,8 vilket i historiskt
perspektiv är en mycket blygsam notering. Den kortvariga kylan gav en del
snöbyar och ett tunt snötäcke över Halland. Därefter plcerade sig ett mäktigt
högtryck över Brittiska öarna och riktigt mild luft tog en båge över Atlanten
och drog in över Skandinavien och den 9-10 februari nåddes tvåsiffriga värden
på plussidan i främst de östra delarna av Sverige. På västsidan nådde Göteborg
11,6 grader emedan det ”bara” noterades 7,8 grader i Eftra. Rekordet för vår
del härstammar från den extremt varma februari 1990 då 11,3 grader noterades.
Högtrycket tryckte upp lågtrycken på nordliga banor och
nederbörden föll mest i landets fjälltrakter och först framemot den 20 behagade
högtrycket av flytta sig och en lågtrycksbana etablerade sig över Sverige lite
längre söderut. Lite kallare luft tog sig ner och nederbörden föll ganska
rikligt och merparten av månandens nederbörd föll inom ett par dagar. Vädret
var verkligen inte så trevligt under denna period med snöslask, nordvästlig blåst
och temperaturer runt nollan. Mot slutet av månaden vände dock vinden över till
sydväst och mildare luft tog sig in igen över Västkusten. Sammantaget en månad
med mycket lindriga vinterförhållanden.
En mer utförlig analys av vintern kommer i en separat
krönika inom kort där ett mer storskaligt grepp tas.
Våren är som sagt ca månaden tidigare än normalt för Halland
och som HN uppmärksammat blev det aldrig vinter i vissa kustnära trakter på
Väst- och Sydkusten. Fjolåret var ju det varmaste som uppmätts sedan
mätningarna startade för delar av Sverige och exempelvis Danmark och trenden
för i år verkar hålla i sig. Milda månadsprognoser, om än inga extrema värden,
är utfärdade för våren och försommaren. Nederbörden kommer att ligga nära eller
lite under det normala och en grov skissning på väderläget ger att högtryck
kommer att dominera över Skandinavien och lågtrycken drar in över
Centraleuropa. Chans för en hel del sol framöver och det är ju välbehövligt
efter vinterns solfattiga väder. Innan vi träder in i sommaren (minns ni att
den kom redan den 19 april i fjol?) så skall ju Kung Bore avvecklas helt och
han låter sig inte i ett svep blåsas bort. Innan ni gottar i er alla dessa
varma profetior så skall jag bara nämna att slutändan av mars och inledningen
av april kan bjuda på rejält kallt väder. En lite speciell högtrycksblockering
över Västra Nordamerika uppemot Grönland och Berings Hav kan få den Arktiska
luften att för första gången denna säsong att röra sig ordentligt söderut.
Behåll alltså vårsådden inomhus ett tag till…
Den sedvanliga väderkoman slog till som vanligt på eftervintern och väderintresset sjunker lika fort som en rysk ubåt. Hursomhelst så har väl ingen missat vårens intåg och att mars är fortsatt varm och solen idag flödat från en knallblå himmel. Igår var vi varmast i landet emedan säsongens första sjöbris höll nere de allra högsta temperaturerna idag. Som exempel hade Falkenberg igår +11 och idag vid pålandsvinden knappt +5. Vad händer nu i framtiden då? Har vintern gjort sitt eller vill Kung Bore ha något sagt innan han drar norrut för gott?
Mycket tyder väl på att kalluften får svårt att komma ner hitöver även om den kommer att vinna terräng över Norra Sverige. Det finns några spår på att vi skulle kunna få ett lite långvarigare tråg ner över Europa med transport av kall luft från nordost men det verkar i nuläget inte vara särskilt sannolikt men det finns…
Vecka 8 bjuder på en “återgång” till det väder vi hade i första halvan av vintern. Kall luft kommer att ta kommandot i östra Nordamerika och dra igång lågtryckstrafiken över Atlanten och kraftiga västvindar drar upp mot Skandinavien. Lågtrycken kommer in på rätt nordliga banor men ett eller annat skulle kunna ta sig in på lite sydligare bana och kunna ge riktigt blåsigt väder. Nederbörden kommer igång igen efter en torr start av februari men det är ändå inga stora mängder på gång. Nederbördsformen kommer i huvudsak som regn men snö eller snöblandat regn kan kortvarigt förekomma. Denna ostadiga vädertyp ser ut att fortsätta även i vecka 9 men med något mindre driv i västvinden och lite mer meandrad strömning över Atlanten.
Våren ser alltså ut i år att komma den 15 februari, vilket den gjorde i fjol också. 7 dagar över nollan gäller och på söndag i nästa vecka vet vi svaret men eftersom inga minusgrader väntas under kommande veckan blir det nog så. Snart dags för playan alltså…
Så här på kvällen efter en alldeles underbart strålande “vårdag” med 12-gradiga temperaturer i sydöstra Sverige kan den vara på sin plats att dricka ur den bittra kalken och presentera 3 historiskt vilda kalluftsutbrott. Först ut är den rekordkalla natten i Halland den 20 februari 1940 när Kinnared noterade Hallands lägsta temperatur någonsin på -34 grader. Bistert kall luft sveper ner över Sverige och natten till den 20 feb 1940 blir riktigt kall. Kalluften försvann dock lika fort som den kom och redan den 22 feb var det plusgrader.
Nästa verkligt hårda kallkäftsmäll kom den 25 januari 1942. Det är detta datum man ständigt manglas av de som fortfarande är i livet och upplevde den ylande ostvinden med temperaturer ner mot -28 grader i Halland. Med tanke på vinden nåddes säkert kyleffekter på ner mot -50 grader. PÅ bilden nedan ser vi en mäktig köldpol som letat sig ner från Sibirien och parkerat rakt över Skandinavien. Kylan behöll sedan greppet vintern ut och inte förrän runt mitten av Mars började mildluften vinna terräng…Brrrr
Det sista utbrottet som presenteras är från 10 januari 1987 då skribenten själv fick vara med. Bodde då i de östra delarna av Falkenberg och minns hur temperaturen bara föll som en spansk fotbollspelare. Kondens på fönstren som frös till is och en plågsamt kall nordostan på ca 15 m/s kylde enormt. På morgonen nådde temperaturen -23 grader och personligen mådde jag inte så bra med en halsfluss och feber i bagaget. Trots detta måste ju mat inhandlas och den promenaden jag tog till affären ( drygt 500m) var nog fan bland det kallaste jag gjort i mitt liv. Det slår till och med mitt första inhopp i Blåvitt -83 när vi mötte Genoa nere i Italien och snön piskade ner på oss. Problemet var att vi bara tagit sommarstassen med oss och där satt vi på bänken kortbyxor och kortärmat och snön började sakta lägga sig på låren…Det jag minns mest med den matchen var den jävliga frostsprängningen i tårna när blodet kom tillbaka i den varma duschen. Tror även vi torska med 1-2…Bilden nedan visar hur kalluften den 10 januari 1987 ringlar sig från norra Sibirien ända ner mor Nordsjön. 2 dagar senare hade den nått ända ut till Irland och så långt söderut som till Spanien. Kylan höll i sig dryga veckan innan tillflödet ströps och varmare luft sakta tog kommandot…
Kommande vecka ger ett ganska likartat intryck då ett mäktigt högtrycksområde som pendlar mellan Brittiska öarna in mot Centraleuropa styr upp lågtrycken på en rätt nordlig bana. För oss i sydväst innebär det mest uppehåll, tidvis en del sol och periodvis en del blåst. Möjligtvis kan någon baksida på lågtrycken lite längre fram bryta mönstret och dra ner lite kallare luft men trenden är att ett sådant besök skulle bli rätt kortvarigt.
Möjligheterna för den meteorologiska våren öppnar ju sig fr.o.m. den 15 februari då enligt SMHI fem dagar i följd med över 0 grader i medel räknas som vår. Mycket tyder väl på att våren kommer att anlända den 15 februari och då är ju vintern förbi och endast bakslag räknas in… Lite märklig hantering kan det tyckas från min sida. Med tanke på att vi precis nådde kriterierna för vinter i mellandagarna och sedan “kallat” det vinter när vi legat på vårkriterier hela “vintern”…Och så här upplyft kan man bli när solen lyser en februaridag i Eftraskogarna…
