Om Väder och annat...

Årets första månad kännetecknades av en inledande mild
period för att sedan följas av en kall och snöig sådan. Den kalla perioden
lyckades inte jämna ut medeltemperaturen för månaden utan januari blev drygt
graden varmare än normalt. Nederbörden hamnade i närheten av det normala eller
något över för de inre delarna.

Det milda väder som i stort sett rått under hela inledande
kalendervintern fortsatte med oförminskad styrka in i januari och mycket höga
temperaturer registrerades allmänt. Perioden 2-9 januari snittade en
medeltemperatur på ca 6 grader vilket motsvarar normalvärdet för mitten av
april. Motorn i det hela var som tidigare kalluften som ständigt sipprade ner
över Atlanten från nordöstra Kanada och mötte den varma fuktiga miljön i
Nordatlantiska strömmen och intensiv lågtrycksbildning följde på denna
kollision. Lågtrycken sög upp mild och fuktig luft och i med Nordsjön och vårt
eget Västerhav fortfarande höll var förhållandevis hög temperatur var det inte
mycket som talade för att vintern skulle få något större genomslag i januari.

Men omslaget skulle dock komma ,och det rätt snabbt, då ett
lågtryck tog en liten annorlunda bana in över Ryssland och på dess baksida
strömmade mycket kall luft söderut och i den kalla luften byggdes det upp ett
stabilt högtryck som i princip styrde vädret resten av månaden. Högtrycket
wobblade lite fram och tillbaks mellan Finland och västra Ryssland och
underhöll en måttligt kraftig ostlig till sydostlig luftström över södra
Sverige. I och med detta omslag gjorde den faktiska vintern sitt inträde i
Halland den 21 januari och för kusttrakterna är det ca tre veckor senare än
normalt och för gränstrakterna ca 6 veckor senare än normalt.

Mildluften gjorde några försök att mota bort högtrycket och
ett par områden med måttliga snöfall trängde in över Halland och gav mest
problem med den drivbildning som följde på den ständigt kraftiga ostvinden. För
observatören består istället problemet i att bedöma snödjupet då snön hopas i
ojämna nivåer. Snödjupet skall enligt reglerna mätas på ett flertal punkter i
närområdet som helst inte skall vara vindutsatt. Idealiskt är alltså en glänta
med omgivande rätt låga träd. Här på stationen i Eftra är jag dock omgiven av
stora åkrar där vindar från ost lätt driver snön rakt in i min trädgård med
absurda variationer i snödjupet som följd. Toppdrivan under januari var 135 cm
och bara någon meter därifrån i princip barmark. Hursomhelst så noterade jag 12
cm som månadens högsta snödjup men det får tas med en stor nypa salt och med
hjälpen att den smälta nederbörden, i mm, i grova drag skulle motsvara lika
många cm.

Högtrycket i öst bidrog också att solen i stort sett lyste
med sin frånvaro under hela månaden. Orsaken till detta hittar vi att kalluften
sög upp värmen från Östersjön och bildade ständigt låga moln av
Stratocumulustyp och bland annat Lund slog nytt januari lägsta med bleka 7
timmars sol. Personligen tror jag att det inte var speciellt mer på västkusten
heller.

Nu lämnar ju vi ju den mörkaste tiden bakom oss, vari sig vi
vill eller inte, i och med att solen långsamt börjar klättra upp på
himlavalvet. Visst e det härligt att veta att dagarna blir ca kvarten längre
varje vecka både morgon och kväll. Solens påverkan på vädret hos oss är väl
inte direkt stark ännu men snart kan vi känna dess mjuka värme i den spirande
februarisolen. Först skall vi bara klara av resten av vintern och en kort
spaning på vad som händer framöver är att oddsen för en fortsatt mild vinter är
fortsatt stora. Den amerikanska långprognosen låter resten av februari och hela
mars gå i det mycket milda spåret vilket skulle innebära att vi kanske kan
sjunga in våren redan runt den 20 februari. För att inte euforin skall få råda
fullt ut så lägger jag in en brasklapp att det pågår i skrivande stund (den 10
feb) en högtrycksbildning över Arktis som mycket väl skulle kunna få den i år
mycket kalla Östsibiriska luften att börja röra sig mot våra trakter och ge en
lång och seg eftervinter…